Åka tåg i Italien

Italien är det landet som jag har åkt en hel del spårbundet i och som jag gillar egentligen allra bäst att susa fram. Mest gillar jag snabbtågen, men det går nästan lika bra med regionala framkomster. Snabb har givetvis en betydligt bättre komfort, framförallt om du åker första klass. Vi köpte Interrail, med tillräckligt med dagar, så susade vi fram, dels söderut, då vi åkte längs kusten, en alldeles underbar upplevelse. Bologna – Lecce. Vi kom till Bologna på eftermiddagen för övernattning, och skulle åka igen dagen efter, men vi kom ut så pass på stan att vi noterade att hit vill vi återkomma. Det är mycket att se här, och njuta av. Bologna är en av få städer i Italien, som har några bra restauranger, som inte enbart har pizza och pasta, de italienska huvudrätterna som åtminstone jag tröttnar på efter ett tag. Men nu handlade det om att åka tåg i detta avlånga land. 

Rom – Milano

I snabbtågens värld är detta en ganska kort sträcka. Jag minns nu inte på rak arm, men det kan inte har rört sig om mer än någon liten timme. Vi skulle vidare, till Como, och bytte därför bara tåg i Milano. Den sista biten upp till Como är med Regionaltåg, eller ska jag säga oftast med regionaltåg. Det fanns snabbtåg också, de flesta fortsatte då vidare till Schweiz och dit skulle vi inte, i vart fall inte denna gång. Vi hoppade av i Como, som visade sig vara en ganska liten stad, som hade fördelen av att ligga vid Comosjön, och betraktades som ett rikemans paradis.
Det märktes om inte annat på priserna. Allt var dubbelt så dyrt här, en pizza, jag hade span på den enklaste en Margherita, kostade i övriga Italien €5, här i Como kostade den €10. Och man bad inte ens om ursäkt för prisnivån. Våra rum var dock av acceptabelt pris. Det fanns inte speciellt mycket att göra, å andra sidan besökte vi staden i mars/april, kanske något tidigt. I Södra Italien hade värmen kommit när vi var där, men här i Norra Italien behövde man nog några veckor till. Det kan kanske berott på att vi var lite högre upp, jag har för mig Como ligger på omkring 200 meters höjd, inte mycket och det borde ju inte ha satt några spår på värmen. Kallt var det i vart fall.

Orientexpressen

Det kan ju knappast bli mera klassiskt än så här. I vagnar som är lyxigt inredda och där man kan äta lunch och middag i restaurangvagnen, på bord med vita dukar, och kypare som verkligen kan sitt yrke. Det låter lyx lång väg, och det är lyx lång väg, du behöver en välfylld plånbok, och du ska ta dig en tur med denna klassiker.

Tågluffa en klassiker igen

Det här är numera ett alldeles underbart sätt att förflytta sig. Du skaffar ett kort och så åker du med exakt så mycket du vill, eller så mycket du har köpt för. När man firade femtio år. tidigare i år, så sålde man månadskorten för väldigt små summor. Tre månader för någon tusenlapp. Med ett sådant i handen skulle du kunnat ha åkt runt hela Europa minst Tur och Retur ett antal gånger Nu köpte inte jag ett sådant kort av någon knäpp anledning. Vi köpte tidigare ett kort med tio resdagar inom två månader. Vi kommer att kunna åka dit vi vill, så egentligen spelar det ingen större roll för vår del. Men det hade varit skoj att ha ett obegränsat kort.. Italien eller Spanien, kanske tuffa in lite i Portugal. härligt. Du får lov att använda kortet för en in och utresa i Sverige. Du kan åka tåg på dina weekendresor.