Polsk hamnstad

Publicerat den av

Polsk hamnstad

Polsk hamnstad - GDansk
Polsk hamnstad – GDansk

Numera kan du ta ganska många färjor från Sverige och hamna i en polsk hamnstad. Gdansk är väl den där flest svenska hamnar, då med utresa från Karlskrona. Det var i vart fall där vi hamnade när vi skulle bila till Warszawa. En övernattning på ett centralt hotell, i en polsk hamnstad, och så skulle vi åka vidare nästa dag. Det visade sig att vi inte var helt uppdaterade på vad som hände, det borde vi ha varit. När vi kom ut till bilen på morgonen efter en lång frukost, så visade det sig att hela staden var avstängd. Vi frågade några men de skakade bara på huvudet. Det började samlas människor utanför avspärrningarna, så att något var på gång, det förstod vi. Men det fanns en öppning från vårt hotell ut på gatan och där körde jag. Poliserna som stod och höll vakt vinkade fram oss. Vi körde, till stul var det en polis som stoppade oss. Lydig som jag är, så stannade jag. han talade polska, jag svarade på Svenska. Engelska kunde inte han. Vi blev avvinkade från det avspärrade. Så vi fick köra utanför. Hur det nu var så hamnade vi på parkeringen utanför IKEA. Det såg väldigt avspärrat ut dit jag tänkte mig, så vi såg på varandra och stannade. Vi tänkte att man på IKEA skulle känna till vad som föregicks och när vi skulle kunna köra vidare.
Vi gick in på IKEA, jag har dock aldrig varit med om något så tomt varuhus, det var knappt det fanns personal, i vart fall var det absolut inga besökare. Vi gick fram tilkl infodisken och frågade vad som hände, varför är det avstängt. Vi frågade på engelska, och som tur var så kunde en av damerna i disken. Hon log och svarade:
Papa coming, Papa coming.
OK, det var lite så jag misstänkte, men absolut inte kunde lista ut. Det flaggades med gul/vita flaggor, de som Vatikanstaten har. Men att tänka så långt som att han själv i egen hög person skulle besökta GDansk, det kunde jag inte lista ut.
Nåväl, gatan utanför var avstängd, och det började samlas människor, så jag frågade min reskamrat om vi skulle gå upp och ställa oss, vi kanske skulle kunna få en skymt av honom. Vi bestämde att vi gör så.
Så vi traskade iväg i denna polsk hamnstad – Gdansk. Snart hade vi platserna längst fram, det var inte så väldigt mycket människor på plats, ännu. Men det fylldes på, ganska snabbt. Det här var ju för många once of life. Johannes Paulus var ju från Polen, så att få sin son på besök, det var ju verkligen stort. Det tog en stund, men så kom han. Först några svarta bilar, förmodligen säkerhetsvakter, men sedan kom han i en glasbur, förmodligen skottsäker. Han hade ju utsatts för ett attentat någon tid innan, och man ville absolut inte riskera något.
När han gled förbi oss, på kanske max två meters avstånd, så kändes det lite magiskt, det måste jag erkänna. Inte för att jag personligen är speciellt religiös, det blev ändå lite magiskt när han kom. Han vinkade, det hela var över ganska fort. Kortegen rullade på i ganska maklig takt. Jag tror ändå att alla fick sig en bild av honom.
Ganska snabbt efter att han hade passerat och ytterligare fordon passerat, säkerhetspersoner, så plockade man bort avspärrningarna. Jag såg då att vi kunde komma ut på den gata jag ville, vi gav oss iväg på vår resa från den polska hamnstad och vidare till huvudstaden, nu med en erfarenhet rikare. Ett magiskt ögonblick, måste jag säga.
Jag har på senare tid besökt Vatikanen i Rom, dock utan att den nye påven var hemma. Men det var inte på långa vägar så magiskt som den korta stund på en väg i de polsk hamnstad Gdansk, en försommardag, 1999.

En berättelse från en polsk hamnstad, där man inte behöver en gjutjärnspanna